malinliljaa

Jag tror på ödet. Till en viss gräns iallafall. Och innan trodde jag nog på ödet lite allt för mycket, att allt skulle lösa sig bara man gav det tid, men vet ni vad? Ibland måste man faktiskt ta tag i det själv och sedan vara stark nog att ta konsekvenserna. För tillfället känner jag mig halv och jag vet inte om jag gjort eller sagt fel saker eller om det bara väntar tuffa tider för min del, tider som jag kommer ta mig igenom levande. Jag önskar att man hade kunnat göra livet mycket lättare, varför gå igenom en del obegripliga saker? Jag ser ingen mening med det. Jag har svårt att släppa in folk i mitt liv, och det finns nog ärligt ingen som jag riktigt litar på. En del av mig säger att det är dags att skärpa sig; bara för att några har varit dumma i huvet mot dig betyder inte det att alla är eller kommer att vara det. En annan del av mig säger att det är bra att jag är försiktig. Att jag inte kastar mig in i något jag inte är villig att lägga ner tid och energi på. Men hur ska jag kunna veta vad som är värt något eller inte när allting jag tänker bara talar emot varandra? För stunden finns det en del dåliga saker i mitt liv men också en del bra. Jag hoppas bara för allt i världen att det bra övervinner det dåliga och att det även gör det för andras del.

Det känns konstigt, jag har älskat dig i fyra års tid och jag älskar dig fortfarande.


Tack för terapin Håkan!